Bröllopsbilder – hinner vi ta alla på 2 timmar?

Två eller till och med en timme låter kanske lite för en bröllopsfotografering. Hinner vi verkligen ta alla de bilder vi vill ha? Här kan du läsa om hur det gick till under en trädgårdsvigsel och alla fina bilder vi hann med på endast 2 timmar.

Veronica hittade oss när hon sökte på internet. Hon fastnade för att jag är Outlander-fan, hihi. “När jag såg det kände jag att detta blir bra, henne ska vi ha!” skrev hon i sitt mejl och vårt samarbete började. De skulle ha bröllop i sin trädgård med efterföljande middag för familj och vänner. Vår resa började i vanlig ordning med ett planeringsmöte (på telefon) där de fick berätta hur dagen var tänkt skulle se ut samt vilka bilder de förväntade sig att få.

Förberedelsebilder

När jag kom till deras hus en stund innan utsatt tid samma dag var trädgården smyckad med blommor, uppradade stolar, fina informationsskyltar och en båge med skimrande tyg där de skulle vigas. Allt var förberett, även platsen för middagen. Eftersom jag var på plats innan vigseln hann jag ta några bilder medan brud och brudnäbb med flera gjorde sig i ordning. Jag hjälpte Veronica hålla koll på tiden och hämtade vatten åt henne eftersom det var himla varmt den dagen!

Detaljbilder

Förutom förberedelsebilder blev det en hel del detaljbilder. Av dukningen, blommor, skyltar med mera. Allt var så fint. (Och jag älskar ju som bekant detaljbilder. Oftast sådant man glömmer först.)

Vigsel- och mingelbilder

När vigselförättaren kom och gästerna placerat sig satt musiken igång. En förväntansfull brudgum stod redo och väntade på sin blivande hustru som sakta steg in i trädgården tillsammans med sin pappa. Så fint alltihop! Många vigselbilder blev det och paret blev gifta som förväntat. Hihi. Efteråt ville alla gratulera och mingelbilderna togs.

Gruppbilder

Paret hade ett önskemål om att ta familjebilder med föräldrar och syskon i trädgården. Jag placerade dem tillsammans framför en grön häck som fick fungera som bakgrund. Och ja. Jag vet. Det är inte alltid lätt att ta dessa bilder, eller snarare, det är inte alltid lätt att slappna av när bilder som dessa ska tas. Men det gick hur bra som helst. Fotografen “busar” lite och efter ett tag blir leendena allt mer naturliga. Dessutom blir det väldigt värdefulla minnen att ha kvar!

Familj- och parbilder

Det fanns tid kvar innan middagen så brudparet och barnen och jag smet iväg till en lite skog som låg en bit bort. Farmor var med och kunde ta med sig barnen tillbaka när vi skulle avsluta med bilder på paret ensamma. Från den öppna ljusa trädgården kom vi in i en mörkare trädrik skog. Perfekt plats att fotografera i och roligt att få lite variation på bilderna. Ha gärna en sådan plats i åtanken när ni bokar en fotografering till trädgårdsvigsel. 😉

Alla bilder blir ett fantastiskt sätt för paret och familjen att minnas sin dag såklart och särskilt bilderna i skogen blev fantastiska.

Så. Hann vi med tillräckligt många bilder?

Slutligen vill jag återkoppla till rubriken och summera vilka bilder som vi hann med på två timmar: Förberedelse, detaljer, vigsel, mingel / gratulationer, gruppbilder, familjebilder, parbilder. Ni tror mig kanske inte, men jodå, vi hann allt. 🙂 En fantastiskt vacker och produktiv dag. Stort tack för att jag fick äran att vara er fotograf.

Har du som läser frågor, finns jag här.

P.S. Alla bilder i blogginlägget liksom hemsidan i övrigt, är godkända för publicering av kunden. Därför kan du inte alltid se alla bilder jag berättar om. Jag publicerar enbart de bilder kunder säger OK till. Mitt löfte – er trygghet.

Allt gott! /Christine


WOW säger jag bara! Och TACK! Bilderna från vårt lilla bröllop blev FANTASTISKA, naturliga och vackra. Christine är så himla go och lugn, det var tryggt att ha med henne under vår stora dag. Inte bara för alla otroliga bilder utan även allt annat som hon fanns till för. Lugnade nerverna på en pirrig brud bara genom sin närvaro, var kanonfin med barnen och fångade alla ögonblick på ett sagolikt sätt. Vi ser redan fram emot nästa fotosession! Tusen tack Christine! ❤️
– Veronica

Fortsätt läsaBröllopsbilder – hinner vi ta alla på 2 timmar?

På äventyr bland gravplatser och kvarnruiner

Klockan stod på 05:00 denna ledig långfredagmorgon. Dottern och jag skulle ge oss ut på en fotosession liksom vi gjort många gånger tidigare. Fotografering är ett intresse vi båda delar och målet är att hinna komma ut innan solen går upp. Varje gång försöker vi åka till nya platser och denna gång hade vi valt Ättekulla i Helsingborg.

Ättekulla ger löfte om historia

På Helsingborgs stads hemsida står det beskrivet om Ättekulla så här: “Naturreservatet Ättekulla skog är ett varierat rekreationsområde i södra Helsingborg. I detta, Helsingborgs mest fornlämningstäta område, finns det många rester från stenåldern och framåt. De synligaste spåren är alla gravhögar från brons- och järnåldern. En kvarnruin i nordost lär härstamma från 1880- talet.” Det lät spännande och var inte så långt att köra. Sagt och gjort. Ättekulla fick bli dagens mål.

Utan att föra allt för mycket väsen, bredde vi våra smörgåsar och kokade upp tevatten. Allt annat hade vi förberett kvällen innan, kameror med fulladdade batterier, objektiv, regnbyxor och ytterkläder. Efter det var det äntligen dags att köra.

Därför går jag upp kl 05 en ledig dag

Det var fortfarande mörkt ute när vi parkerade på den tomma parkeringsplatsen. Precis intill stod en informationsskylt som vi i och för sig inte blev klokare av, kanske fortfarande morgontrötta, men som ändå blev anledningen till vårt val av riktning. Ännu var ingen annan ute, vilket i sig kanske inte var så märkligt. Det var inte lika kolmörkt som den gång vi åkte till Bruces skog och fick lysa vår väg med ficklampa (guldläge för skräckfilmsfantaster, kan jag intyga).

Så fort vi kom in i skogen kände jag hur stress och tankar lämnade mig. Hade jag haft tveksamheter om varför jag gått upp så tidigt, frivilligt ska tilläggas, en ledig dag, så förstod jag varför nu. Lugnet, det svaga ljudet av några fåglar som började vakna, doften av skog, så oerhört njutbart! Vi vandrade på, kollade kartan och försökte lista ut var de utlovade fornlämningarna fanns.

En man kom plötsligt gående från ingenstans. Han bar på en plastpåse och såg nästan ut att ha varit ute hela natten. Han gick tyst förbi oss utan att säga något. Dagen började ljusna och snart såg vi fler som hade vaknat och gett sig ut i naturen för att gå ut med hunden eller motionera. Vägen ledde oss till den första gravhögen markerad med en sten uppe på kullen. Såg kanske inte mycket ut för världen men värt att stanna till en stund och läsa informationsskylten och fota.

Ättekulla, naturreservat, gravhögar, Råån, Helsingborg, historia, Helsingborgsfotograf, Ättekulla Naturreservat, Länsstyrelsen Skåne, fotograf i Helsingborg, Helsingborgs stad, vitsippor, vårbild
Ättekulla, naturreservat, gravhögar, Råån, Helsingborg, historia, Helsingborgsfotograf, Ättekulla Naturreservat, Länsstyrelsen Skåne, fotograf i Helsingborg, Helsingborgs stad, vitsippor, vårbild

Små sjöar av vitsippor

Det blåste en del och dottern hade kapuschongen tätt runt huvudet. Förvånad frågade hon mig om inte jag frös, jag fryser typ alltid normalt, men inte denna morgon, konstigt nog. Jag njöt av känslan att vara ute i naturen och möjligheten att få vakna i kapp med den, att jag helt enkelt glömde bort att frysa (!). Vi gick vidare ner i skogen och fick syn på de vackra vitsipporna. Runt om oss var det som små sjöar av vitsippor överallt och några av dem var placerade precis vid ett gammalt träd. Där bestämde vi oss för att gå ner på knä för att ta några bilder. Nu förstår ni betydelsen av regnbyxor, va? 🙂

Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr

Plötsligt händer det!

På vår promenad tillbaka till bilen stannade vi till några gånger till. Ingen av oss är särskilt pratig, visst pratar vi, men vi tar lika mycket in allt omkring oss. Ibland fick dottern syn på något hon ville fånga på bild och ibland jag. Ingen powerwalk precis, snarare tvärtom. Det kan ta sin tid att komma till målet, men det är det som är det fina, att vi tillåter varandra att ta den tid vi behöver.

Magen började göra oss påminda om att vi ännu ej ätit frukost men vi ville först hitta det vi egentligen åkt dit för; kvarnruinen som sägs härstamma från 1800-talet! Vi valde en annan väg tillbaka till bilen. Jag hade stannat till för att jag fått syn på något jag ville fota när jag plötsligt hörde dottern ropa på mig.
– Mamma! Den ligger här! Jag har hittat den!

Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr
Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr
Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr
Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr
Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr

En doft av dåtiden

En känsla av att jag befann mig i en Indiana Jones-film kom över mig när jag fick syn på den gamla ruinen. Tilltufsad och vacker låg den där och vittnade om en tid för längesedan. Vi gick runt, var och en för sig, och inspekterade nästan varje sten. Platsen andades historia och frågorna hopade sig. Hur såg det ut från början? Varför låg den just här? Hur såg området ut då? Liksom på många andra murliknande byggnader fanns det även här små meddelandet skrivet i nutid. En del tydliga och förstående, andra…inte lika mycket. Tack och lov var stenarna inte överhopade av klotter. Jag har sett värre. Historiska platser har ofta en slags respektingivande atmosfär över sig. Lite av den kände jag även här. Av alla historiska platser jag besökt finns det en där jag på riktigt kunde känna av atmosfären av att något särskilt hänt just där och det var på Stonehenge.

Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr
Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr

Naturupplevelser – en lisa för själen

Efter en stunds utforskande och fotande slog vi oss ner på bänken som stod placerad i mitten av ruinerna, tog fram våra smörgåsar och hällde upp tevatten i muggarna. Vi satt där en bra stund, småpratandes, lyssnade på ljudet av skogens alla fåglar. Enligt Helsingborgs stads hemsida kan man, på våren, höra sången från flera av ett trettiotal häckande fåglar, grönsångare och näktergal till exempel. Om det var just de vi hörde vill jag vara osagt. Men njutbart, det kan jag lova att det var!

Kram på dej!

P.S. Vill du veta mer om Ättekulla naturreservat hittar du väldigt bra information på Helsingborgs stads hemsida här.

Foto & text: Christine Eklund / I Tell Your Story

Fortsätt läsaPå äventyr bland gravplatser och kvarnruiner

Att leva i nuet – även som mamma

Att leva i nuet – hur svårt kan det vara?

Ännu en helg är förbi. Veckorna går så galet fort! En hel helg och så fort jag inte gjort något kommer känslan som ett mail i inkorgen (ja “som ett brev på posten” är väl, tyvärr, förlegat); det börjar krypa i kroppen! Det är min stora utmaning, att just inte göra någonting, det är jag verkligen usel på! Vems fel är det? Familjens? Samhällets? Eller kanske helt enkelt mitt eget..?

Varför ska vi jämnt vara så duktiga, hurtiga, sportiga, perfekta? Varför ska det vara så svårt att bara vara, åtminstone ibland. Leva i nuet. Chilla? Att bara sitta i soffan och titta på dokumentärer och äta chokladlinser.

Jag beundrar dig som kan, som inte ber om ursäkt eller har dåligt samvete. Du som bara är. Här och nu. Som slår dig ner i soffan och läser en bok just i det ögonblick du känner för det. Och framför allt, utan att det samtidigt kryper i kroppen!

Outlander, av Diana Gabaldon. Såklart…

Men mamma, vad gör du?!!

När barnen var små testade jag faktiskt just precis det. Att lägga mig raklång i soffan och läsa en bok. När de såg mig stannade de helt upp i leken, spärrade upp ögonen och formade munnarna till små fågelholkingångar och undrade vad jag gjorde! Varför ligger mamma i soffan och gör ingenting? Det händer ju typ aldrig! Mår jag inte bra? Har jag huvudvärk? Är jag sjuk?

“Vad gör du?” frågade de försiktigt, trots att det var uppenbart att jag läste en bok, men bara av den anledningen att detta var en så ovanlig syn att de bara måste fråga.

En riktig mamma bakar bullar..?

Lika ovanligt är det för mig att vara “bullmamma”, ni vet den perfekta bullmamman som vänder och vrider och ändå får rätt på saker till slut, som har rumpan bak hela tiden och det med bravur. Som tar barnen till skogen, gör upp eld, grillar korv, bakar bullar, plockar fläder och gör saft av det, går på fotbollsmatcher, bygger Lego, medverkar på föräldramöten, är klassmamma, arbetar heltid och tränar! Beundransvärt eller galet? Ett sätt att leva eller ett sätt att vara? Och i så fall, för att behaga andra? Eller för att må bra själv?

Plötsligt händer det!

Det händer att jag ibland känner mig som en bullmamma faktiskt. Särskilt när jag har bakat och det doftar gott i hela huset. Då är jag bokstavligen en riktig bullmamma. Då sträcker jag lite extra på mig av stolthet, känner mig som en riktig mamma (ännu mer om jag fortfarande har förklädet på) och bryr mig inte så mycket om det faktum att bullarna tog 1,5 timme att göra men 5 minuter att äta och att barnen knappt tuggat klart förrän de säger “tack mamma” och är sedan borta igen. Jag lyckades åtminstone samla familjen i fem minuter! Mission accomplished!

Bilden tagen på Råå i Helsingborg under den så kallade “gyllene timmen” när ljuset är som vackrast!

Nu. Sen. Eller då?

Så vad återstår då. Om man är usel på att leva i nuet och samtidigt usel på att ta vara på tiden. Står man still då? Har tiden stannat? Har man flutit ut i kosmos och åker runt där och tittar ner på sitt liv utan att egentligen medverka i det? Finns det några gränser? Måste man vara antingen eller? Kan man inte vara lite av varje? Finns det egentligen några etiketter för hur man ska vara som mamma eller är det helt upp till en själv?

Huvudsaken är väl att man inte lever i det förflutna? Att man åtminstone försöker ta hand om sig och samtidigt vet familjen att man älskar dem. Att det inte är antingen eller. Det ena utesluter ju inte det andra. Att man ibland måste få ta hand om sig själv på det sätt som känns bäst just för stunden. För att orka. Få lov att bara vara. För att, inte göra något, kan ju också vara ett sätt att ta vara på tiden. 🙂

Fotograf: Christine Eklund
Text: I Tell Your Story

Fortsätt läsaAtt leva i nuet – även som mamma

Är du också less på Corona?

Det är mycket nu. För mycket. För mycket information och för egen del, för mycket intresse att få så mycket information som möjligt. Måste hänga med i vad som händer! Blev till slut ohållbart stressigt varför vi i lördags bestämde oss för att dra ut på en härlig promenad i solen!

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden
Landborgspromenaden – en plats för alla! Motionärer som kärlekspar! 🙂

Coronastress – nytt begrepp?

Tänk vad psykologiskt påfrestande det kan vara med viruset som verkar ha fullständig makt över hela världen just nu, som har hela världen i sitt grepp! Var finns alla råd och tips mitt i coronastressen? Alla oroliga människor, alla redan stressade människor. Vad ska de göra? Coronastress…plötsligt vill man ha tillbaka “den vanliga” stressen igen…

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden
Pålsjö Slott, Helsingborg

Utnyttja din frihet – ut i friska luften!

Jag är ingen expert, varken på psykologi eller virus. Däremot vill jag gärna, med detta storyinlägg uppmuntra dig till att gå ut! Än så länge är inte Sverige satt i karantän. Utnyttja det! Gå ut, få frisk luft. Oavsett om man är stressad eller deppad, finns det ingenting som är negativt med att komma ut och få frisk luft, att byta miljö för en stund. Du blir mer kreativ, du får så mycket må-bra-endorfiner av den friska luften och av att röra på dig en liten stund. Jag lovar, expert eller inte! ?

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden
Tjoho! Jag är fri, jag är fri!

Barn-släpp, vad är det?

Vi gav oss ut till Landborgspromenaden, en bit från Pålsjö Slott, min blivande make och vår lille sjuåring. Eric har varit hemma en hel vecka i hosta så det kändes som att släppa ut honom på bete! Inte ko-släpp utan barn-släpp! ? 

Tydligast att han mådde bra av promenaden var nämligen när vi ”släppte honom lös” (haha) på stora gräsmattan utanför slottet. Han sprang och skuttade som en liten ko skulle ha gjort som stått instängd i flera månader. Likheten tog slut när han glatt slängde upp sin keps högt upp i luften för att fånga den igen. Ja. Jag menar. Kor. Bär. Inte. Keps.

Dinosaurier och Mammutar…

Naturpunkten Geologi på Landborgspromenaden bjuder på spännande berättelser om dinosaurier och mammutar. Visste du till exempel att marken till Pålsjö naturreservat som ligger här köptes av staden redan 1908? Det gjorde man för att Helsingborgarna skulle få möjlighet till friluftsliv och rekreation. Det var konsul Olsson som ägde marken då. Men det var först 2016 som marken fick ett skydd som naturreservat.

Reservatet är 400 hektar stort. Cirka 600 fotbollsplaner stort område av skog, åkrar, ängsmarker, raviner och parker med mera! Så det är bara att promenera på, gott folk! ?

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, surfare, Pålsjöbaden
En som verkligen vet hur man kopplar av! Eloge till dig!
Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden, Forsea
Så vackert ljus tiden på dygnet till trots!
Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden, Forsea
En av de sista “vanliga” passagerarfärjorna innan Danmark stängde gränsen…
Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Kronborgs Slott, Pålsjöbaden
Vackra Kronborg Slott, på andra sidan sundet.

När pappa leker Tarzan…

Efter det att min sambo delat med sig av sin historia om den gången han gick i skolan och lekte Tarzan och visat Eric från vilket träd han svingade sig (…), fortsatte promenaden ner mot Pålsjöbaden.

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden
Folk chillar och tar det ganska lugnt, skönt att se faktiskt!
Helsingborgs stad, Henrik Larsson, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden
Henrik Larsson och andra Helsingborgare. 🙂

Definitivt ingen apokalyps!

Det var så härligt att se alla människor ströva omkring som att allt är som vanligt! Det är inte apokalyps! Kändes genast lite lättare! Det var till och med en modig en som tog sig ett dopp! Inte att det inspirerade, men modigt av henne.

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, strandskator, Pålsjöbaden

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, strandskator, Pålsjöbaden

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, strandskator, Pålsjöbaden

Blodfotade ostronplockare…

Blev en kaffe inne på lilla caféet på Pålsjöbaden där vi kunde njuta av utsikt och att få gå på toaletten och tvätta händerna! Efter fikan tog jag cirka 367 bilder (…) på de fina strandskatorna (blodfotade ostronplockare) som plockade snäckor vid strandkanten utanför. Hm. Jag är inte bara familjefotograf, jag är tydligen fågelfotograf också…

Hm… Kanske borde skriva ett kort inlägg om bara strandskator så att jag kan dela med mig av alla de fina bilderna (som ser ungefär likadana ut allihop, men det fick mig glömma viruset en stund i alla fall…).

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, strandskator, Pålsjöbaden

När vi kom hem var vi rödmosiga i ansiktet, fyllda av ny energi och samtidigt kände vi en sån där härligt skön trötthet, ni vet. Underbar lördag i vår fina stad!

Var rädda om er!

Foto: Christine Eklund
Text: I Tell Your Story

Fortsätt läsaÄr du också less på Corona?