Bröllopsbilder – hinner vi ta alla på 2 timmar?

Två eller till och med en timme låter kanske lite för en bröllopsfotografering. Hinner vi verkligen ta alla de bilder vi vill ha? Här kan du läsa om hur det gick till under en trädgårdsvigsel och alla fina bilder vi hann med på endast 2 timmar.

Veronica hittade oss när hon sökte på internet. Hon fastnade för att jag är Outlander-fan, hihi. “När jag såg det kände jag att detta blir bra, henne ska vi ha!” skrev hon i sitt mejl och vårt samarbete började. De skulle ha bröllop i sin trädgård med efterföljande middag för familj och vänner. Vår resa började i vanlig ordning med ett planeringsmöte (på telefon) där de fick berätta hur dagen var tänkt skulle se ut samt vilka bilder de förväntade sig att få.

Förberedelsebilder

När jag kom till deras hus en stund innan utsatt tid samma dag var trädgården smyckad med blommor, uppradade stolar, fina informationsskyltar och en båge med skimrande tyg där de skulle vigas. Allt var förberett, även platsen för middagen. Eftersom jag var på plats innan vigseln hann jag ta några bilder medan brud och brudnäbb med flera gjorde sig i ordning. Jag hjälpte Veronica hålla koll på tiden och hämtade vatten åt henne eftersom det var himla varmt den dagen!

Detaljbilder

Förutom förberedelsebilder blev det en hel del detaljbilder. Av dukningen, blommor, skyltar med mera. Allt var så fint. (Och jag älskar ju som bekant detaljbilder. Oftast sådant man glömmer först.)

Vigsel- och mingelbilder

När vigselförättaren kom och gästerna placerat sig satt musiken igång. En förväntansfull brudgum stod redo och väntade på sin blivande hustru som sakta steg in i trädgården tillsammans med sin pappa. Så fint alltihop! Många vigselbilder blev det och paret blev gifta som förväntat. Hihi. Efteråt ville alla gratulera och mingelbilderna togs.

Gruppbilder

Paret hade ett önskemål om att ta familjebilder med föräldrar och syskon i trädgården. Jag placerade dem tillsammans framför en grön häck som fick fungera som bakgrund. Och ja. Jag vet. Det är inte alltid lätt att ta dessa bilder, eller snarare, det är inte alltid lätt att slappna av när bilder som dessa ska tas. Men det gick hur bra som helst. Fotografen “busar” lite och efter ett tag blir leendena allt mer naturliga. Dessutom blir det väldigt värdefulla minnen att ha kvar!

Familj- och parbilder

Det fanns tid kvar innan middagen så brudparet och barnen och jag smet iväg till en lite skog som låg en bit bort. Farmor var med och kunde ta med sig barnen tillbaka när vi skulle avsluta med bilder på paret ensamma. Från den öppna ljusa trädgården kom vi in i en mörkare trädrik skog. Perfekt plats att fotografera i och roligt att få lite variation på bilderna. Ha gärna en sådan plats i åtanken när ni bokar en fotografering till trädgårdsvigsel. 😉

Alla bilder blir ett fantastiskt sätt för paret och familjen att minnas sin dag såklart och särskilt bilderna i skogen blev fantastiska.

Så. Hann vi med tillräckligt många bilder?

Slutligen vill jag återkoppla till rubriken och summera vilka bilder som vi hann med på två timmar: Förberedelse, detaljer, vigsel, mingel / gratulationer, gruppbilder, familjebilder, parbilder. Ni tror mig kanske inte, men jodå, vi hann allt. 🙂 En fantastiskt vacker och produktiv dag. Stort tack för att jag fick äran att vara er fotograf.

Har du som läser frågor, finns jag här.

P.S. Alla bilder i blogginlägget liksom hemsidan i övrigt, är godkända för publicering av kunden. Därför kan du inte alltid se alla bilder jag berättar om. Jag publicerar enbart de bilder kunder säger OK till. Mitt löfte – er trygghet.

Allt gott! /Christine


WOW säger jag bara! Och TACK! Bilderna från vårt lilla bröllop blev FANTASTISKA, naturliga och vackra. Christine är så himla go och lugn, det var tryggt att ha med henne under vår stora dag. Inte bara för alla otroliga bilder utan även allt annat som hon fanns till för. Lugnade nerverna på en pirrig brud bara genom sin närvaro, var kanonfin med barnen och fångade alla ögonblick på ett sagolikt sätt. Vi ser redan fram emot nästa fotosession! Tusen tack Christine! ❤️
– Veronica

Fortsätt läsaBröllopsbilder – hinner vi ta alla på 2 timmar?

Spelar det roll vad vi har på oss?

Vad ska vi ha på oss? En fråga många ställer. Men också en fråga en del inte funderar på alls. Här får du tips på kläder som fungerar utmärkt under en familjefotografering.

Självklart är det inte era kläder som kommer i fokus på bilderna. Just därför kan det vara bra att tänka till lite extra på just det. Hur då, menar du? Jo, så här. Favorittröjan med tryck över hela bröstet är kanske inte den tröjan du, när ni ser på bilderna om fem år, vill ha på familjefotot? Dessutom tar både tryck och starka färger uppmärksamheten från er och det vill du nog inte heller.

familjebilder, familjeporträtt, familjefotografering, Helsingborg, Ängelholm, senior, familjefotograf

Ja, det spelar roll vad ni har på er

För att matcha varandra och få bilderna så enhetliga som möjligt är min rekommendation att försöka samordna era färger, om det är möjligt, och gärna enfärgat (se exempel på bilderna i inlägget). Naturfärger som beige, vitt och grått är fint, även blått och pastellfärger. Lager på lager, t ex en klänning med volanger, och olika material ger djup. Olika nyanser är fint, t ex pastellfärgad tröja och kofta i en annan nyans. En del har med sig ett extra ombyte till och med. Det går också bra. Men vet du vad? Det allra viktigaste är att ni klär er i det ni känner er bekväma i, då blir bilderna bäst!

familjebilder, familjeporträtt, familjefotografering, Helsingborg, Ängelholm, senior, familjefotograf

Tre ledord – det är allt

Tycker du fortfarande att det känns svårt får du här tre ledord du kan tänka på när du väljer kläder inför din fotografering;

  1. TIDLÖST
  2. NEUTRALA FÄRGER
  3. BEKVÄMLIGHET
familjebilder, familjeporträtt, familjefotografering, Helsingborg, Ängelholm, senior, familjefotograf
familjebilder, familjeporträtt, familjefotografering, Helsingborg, Ängelholm, senior, familjefotograf

Neutrala färger – vad är nu det då?

Exempel på färger som fungerar jättebra ihop ser ni på bilderna i inlägget. De grå och blå färgerna på topparna ihop med jeans är jättefint och liksom “knyter ihop” personerna på bilderna. Här är färger jag brukar rekommendera:

  • blått, jeans
  • vitt
  • beige
  • brunt
  • grått
  • mjuk rosa
familjebilder, familjeporträtt, familjefotografering, Helsingborg, Ängelholm, senior, familjefotograf

Bekvämlighet – vad menas med det?

Oavsett klädval är det allra viktigaste att ni är bekväma! Undvik strama, hårt åtsittande, obekväma kläder som kliar och som ni helst bara vill slänga av er. Ni ska känna er bekväma och som er själva. (Vem vill ha bilder där lillpojken sitter och kliar sig på armarna hela tiden. 😉 ) När ni ser tillbaka på era bilder några år senare vill ni ju känna igen er, inte sant.

Hur ska vi komma ihåg allt det här?

Alla som bokar får en så kallad Inspirationsguide. I den får ni tips om bland annat kläder och naturligtvis om fotograferingen i övrigt. Du behöver inte oroa dig. Var er själva och om som ni är (fast i matchande färger), så löser sig resten, ska du se!

Har du fortfarande frågor, finns jag här.

Allt gott! /Christine

Fortsätt läsaSpelar det roll vad vi har på oss?

Tänk om vi hade åkt fast!

Den 3 juli, två dagar efter det att vi äntligen gifte oss, tog vi, tillsammans med vår 11-åring, flyget till Edinburgh. Allt planerat. Dokument utskrivna och förberedda. Passen i väskan. Eftersom planet skulle gå från Köpenhamn på eftermiddagen tog vi oss dit i god tid före, tre timmar innan, tror jag till och med. Vi fick till och med vänta på att kunna checka in.

Efter konstens regler…

Vi hade en stor resväska med oss och varsin rygga. Rättare sagt, jag hade en axelväska som är bättre för min kamerautrustning. Den stora väskan checkade vi in, bytte några ord med personen bakom glaset och sedan var det dags att gå upp för trappan och vidare till säkerhetskontrollen.

En sista dubbelkoll att vi inte hade någon dryck med oss. Jackor och hoodie av och alla våra tillhörigheter placerade vi i olika tråg. Där låg sonens ryggsäck, hoodie och telefon. Min kameraväska, laptop, telefon och tröja samt min makes ryggsäck, som han lånat av mig eftersom min är bättre, jacka och telefon.

Inga konstigheter. Allt efter konstens och flygplatsens regler.

Sonen och jag ser våra tråg gå igenom utan problem medan makens ryggsäck, det vill säga min, kördes iväg på bandet bakom. Jag tänkte inte mer på det utan gick med tråget och sonen och började plocka upp våra saker när mannen ropade på mig. Ganska förtvivlat, ska jag tillägga.

…men kanske inte flygplatsens…

– Vad är det? Är det något fel? frågade jag. Jag vet ju ungefär vad han packat. Det är lugnt.
– De har hittat en kniv, sa min man och gav mig en blick av blandad förvåning och oro.

WHAT?! COME AGAIN?!!

– De har hittat en kniv, upprepade han, mer sammanbiten nu.

Jag stack fram nosen mot skärmen som kontrollanten och min man tittade på men blev ombedd att backa. Hon kände igenom alla fack i ryggsäcken utan att hitta en kniv och ville sedan köra igenom väskan en gång till. Hon verkade inte heller få grepp om situationen om än hon såg NÅGOT LUGNARE ut än både min man och jag förmodligen gjorde.

flygresa, Skottland, Skottlandresa, Edinburgh
På planet. Med skräckblandad förtjusning.

Är det ett skämt?!!

En miljon tankar gick igenom mitt huvud. Det kan inte vara vår kniv? Det måste vara ett slags skämt! Tänk, Christine, tänk! När hade du väskan sist? Min man ropade mig till sig igen. Kniven syntes fortfarande på skärmen och jag kunde fortfarande inte tro mina ögon. Det var ju inte den lilla kniven heller precis…

Kontrollanten letade igenom väskan igen och denna gång upptäckte hon ett litet, inte dolt, men heller inte jättetydligt, fack på baksidan av ryggsäcken längst ned. (Undrar om man kan skriva till leverantören och klaga på det…) Och se där. Där låg ju morakniven jag packade ner när vi skulle till Småland förra sommaren…

Ups…

Med allvarlig min (av någon anledning smittades hon inte av våra nervösa försök till skratt) tog hon upp en mätsticka och konstaterade att kniven är för lång och vi fick inte ta den med. No shit! Men vi fick gärna checka in den om vi ville?

– Nej, tack. Släng skiten!

Så sa jag såklart inte. Men bad henne slänga kniven, det gjorde jag. Åt pipsvängen om hon ville. Så arg jag var på mig själv! Så slarvigt! Så oansvarigt! Så fruktansvärt dåligt föredöme som förälder!!!

Ett gott råd; Tänk efter FÖRE!!

Tack och lov fick vi fortsätta vår resa utan böter. Tänk om vår resa hade slutat där!!!

När vi fortsatte in mot restaurangerna och butikerna stannade min man plötsligt. Han var blek och händerna skakade. Och jag skämdes. Han tyckte det var så fruktansvärt pinsamt. Inte undra på.

Det tog ett tag att smälta detta trauma, det kan jag lova. Men nu, så här två månader efter, vilka två tror du påminner mig om situationen, skakar på huvudet och skrattar åt det? Ja, inte är det jag i alla fall. Men jag kan bjuda på det.

Tjingeling!

Foto & text: Christine Svensson / I Tell Your Story

Fortsätt läsaTänk om vi hade åkt fast!

På äventyr bland gravplatser och kvarnruiner

Klockan stod på 05:00 denna ledig långfredagmorgon. Dottern och jag skulle ge oss ut på en fotosession liksom vi gjort många gånger tidigare. Fotografering är ett intresse vi båda delar och målet är att hinna komma ut innan solen går upp. Varje gång försöker vi åka till nya platser och denna gång hade vi valt Ättekulla i Helsingborg.

Ättekulla ger löfte om historia

På Helsingborgs stads hemsida står det beskrivet om Ättekulla så här: “Naturreservatet Ättekulla skog är ett varierat rekreationsområde i södra Helsingborg. I detta, Helsingborgs mest fornlämningstäta område, finns det många rester från stenåldern och framåt. De synligaste spåren är alla gravhögar från brons- och järnåldern. En kvarnruin i nordost lär härstamma från 1880- talet.” Det lät spännande och var inte så långt att köra. Sagt och gjort. Ättekulla fick bli dagens mål.

Utan att föra allt för mycket väsen, bredde vi våra smörgåsar och kokade upp tevatten. Allt annat hade vi förberett kvällen innan, kameror med fulladdade batterier, objektiv, regnbyxor och ytterkläder. Efter det var det äntligen dags att köra.

Därför går jag upp kl 05 en ledig dag

Det var fortfarande mörkt ute när vi parkerade på den tomma parkeringsplatsen. Precis intill stod en informationsskylt som vi i och för sig inte blev klokare av, kanske fortfarande morgontrötta, men som ändå blev anledningen till vårt val av riktning. Ännu var ingen annan ute, vilket i sig kanske inte var så märkligt. Det var inte lika kolmörkt som den gång vi åkte till Bruces skog och fick lysa vår väg med ficklampa (guldläge för skräckfilmsfantaster, kan jag intyga).

Så fort vi kom in i skogen kände jag hur stress och tankar lämnade mig. Hade jag haft tveksamheter om varför jag gått upp så tidigt, frivilligt ska tilläggas, en ledig dag, så förstod jag varför nu. Lugnet, det svaga ljudet av några fåglar som började vakna, doften av skog, så oerhört njutbart! Vi vandrade på, kollade kartan och försökte lista ut var de utlovade fornlämningarna fanns.

En man kom plötsligt gående från ingenstans. Han bar på en plastpåse och såg nästan ut att ha varit ute hela natten. Han gick tyst förbi oss utan att säga något. Dagen började ljusna och snart såg vi fler som hade vaknat och gett sig ut i naturen för att gå ut med hunden eller motionera. Vägen ledde oss till den första gravhögen markerad med en sten uppe på kullen. Såg kanske inte mycket ut för världen men värt att stanna till en stund och läsa informationsskylten och fota.

Ättekulla, naturreservat, gravhögar, Råån, Helsingborg, historia, Helsingborgsfotograf, Ättekulla Naturreservat, Länsstyrelsen Skåne, fotograf i Helsingborg, Helsingborgs stad, vitsippor, vårbild
Ättekulla, naturreservat, gravhögar, Råån, Helsingborg, historia, Helsingborgsfotograf, Ättekulla Naturreservat, Länsstyrelsen Skåne, fotograf i Helsingborg, Helsingborgs stad, vitsippor, vårbild

Små sjöar av vitsippor

Det blåste en del och dottern hade kapuschongen tätt runt huvudet. Förvånad frågade hon mig om inte jag frös, jag fryser typ alltid normalt, men inte denna morgon, konstigt nog. Jag njöt av känslan att vara ute i naturen och möjligheten att få vakna i kapp med den, att jag helt enkelt glömde bort att frysa (!). Vi gick vidare ner i skogen och fick syn på de vackra vitsipporna. Runt om oss var det som små sjöar av vitsippor överallt och några av dem var placerade precis vid ett gammalt träd. Där bestämde vi oss för att gå ner på knä för att ta några bilder. Nu förstår ni betydelsen av regnbyxor, va? 🙂

Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr

Plötsligt händer det!

På vår promenad tillbaka till bilen stannade vi till några gånger till. Ingen av oss är särskilt pratig, visst pratar vi, men vi tar lika mycket in allt omkring oss. Ibland fick dottern syn på något hon ville fånga på bild och ibland jag. Ingen powerwalk precis, snarare tvärtom. Det kan ta sin tid att komma till målet, men det är det som är det fina, att vi tillåter varandra att ta den tid vi behöver.

Magen började göra oss påminda om att vi ännu ej ätit frukost men vi ville först hitta det vi egentligen åkt dit för; kvarnruinen som sägs härstamma från 1800-talet! Vi valde en annan väg tillbaka till bilen. Jag hade stannat till för att jag fått syn på något jag ville fota när jag plötsligt hörde dottern ropa på mig.
– Mamma! Den ligger här! Jag har hittat den!

Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr
Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr
Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr
Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr
Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr

En doft av dåtiden

En känsla av att jag befann mig i en Indiana Jones-film kom över mig när jag fick syn på den gamla ruinen. Tilltufsad och vacker låg den där och vittnade om en tid för längesedan. Vi gick runt, var och en för sig, och inspekterade nästan varje sten. Platsen andades historia och frågorna hopade sig. Hur såg det ut från början? Varför låg den just här? Hur såg området ut då? Liksom på många andra murliknande byggnader fanns det även här små meddelandet skrivet i nutid. En del tydliga och förstående, andra…inte lika mycket. Tack och lov var stenarna inte överhopade av klotter. Jag har sett värre. Historiska platser har ofta en slags respektingivande atmosfär över sig. Lite av den kände jag även här. Av alla historiska platser jag besökt finns det en där jag på riktigt kunde känna av atmosfären av att något särskilt hänt just där och det var på Stonehenge.

Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr
Helsingborg, fotosession, naturupplevelse, Ättekulla Naturreservat, Ättekulla, fornlämningar, kvarnruin, Canon, fotograf, Skåne, äventyr

Naturupplevelser – en lisa för själen

Efter en stunds utforskande och fotande slog vi oss ner på bänken som stod placerad i mitten av ruinerna, tog fram våra smörgåsar och hällde upp tevatten i muggarna. Vi satt där en bra stund, småpratandes, lyssnade på ljudet av skogens alla fåglar. Enligt Helsingborgs stads hemsida kan man, på våren, höra sången från flera av ett trettiotal häckande fåglar, grönsångare och näktergal till exempel. Om det var just de vi hörde vill jag vara osagt. Men njutbart, det kan jag lova att det var!

Kram på dej!

P.S. Vill du veta mer om Ättekulla naturreservat hittar du väldigt bra information på Helsingborgs stads hemsida här.

Foto & text: Christine Eklund / I Tell Your Story

Fortsätt läsaPå äventyr bland gravplatser och kvarnruiner

5 TIPS på hur du hanterar äldre syskon när du ammar bebisen.

Finns det någon häftigare upplevelse än att bli mamma för första gången! Men hur är det egentligen att bli mamma andra gången? Hur ska du hinna med stora barnet när det lilla tar så mycket tid?

Är stora barnet dessutom mammig och kanske lite svartsjuk kan det vara en utmaning bara att få amma ifred.

bebis, bebisporträtt, syskon, amning, gyllene timmen, golden hour, barnfotograf, barnbilder, syskonbild, I Tell Your Story, barnfotograf, Helsingborg, Skåne, porträttfotograf, porträttbilder, barnbilder, flicka, barnfotografering, Christine, fotograf i Helsingborg, barnporträtt

I pdf:en nedan delar jag med mig av några knep jag själv använde som jag hoppas kan underlätta även för dig!

Oavsett om du upplever det som en utmaning eller inte att bli tvåbarnsmamma, kanske det finns det nåt tips som kan hjälpa dig!

Lycka till & glöm inte att lyssna främst till dig själv och vad som känns rätt för dig!

Här är de fem tipsen:

Fortsätt läsa5 TIPS på hur du hanterar äldre syskon när du ammar bebisen.

Julklappstips!

Nu tror du säkert att jag har blivit helt galen! Julklappstips? Kom igen! Det blev nyss november!! Ja, jag vet! Och jag vet också hur snabbt tiden går och hur skönt det är att slippa stressa med “allt” i sista sekunden! Därför, som hjälp till dig, här följer några trevliga julklappstips.

Här kan du läsa mer om hur en bokning går till och vilka produkter som erbjuds.

Det ska börjas i tid

Redan när din nyfödda, mysiga, underbara (och sååå väldoftande!!!) lilla bebis är två veckor, är hon/han fotogenisk nog att fastna på bild! När du bokat fotografering med din bebis, fått ditt urval och köpt de bilder du älskade mest, kan du även välja att få den bästa av dem förstorad och inramad! Har du önskemål att få bilden i svartvit, som bilden nedan, ordnar vi såklart det!

Kanske vill du överraska någon med ett vackert foto till dennes hem. Om det så är vännen eller släktingen som “har allt” eller kanske svärmor som ni just nu, på grund av hårda restriktioner, inte får träffa. Vilken dröm att få ett så vackert foto upphängt på väggen hon kan njuta av varje dag, även när ni inte är där!

prints, porträttbild, väggprydnad, inredning, tavlor, inramningar, bebisporträtt, porträtt på väggen, inramat porträtt
prints, porträttbild, väggprydnad, inredning, tavlor, inramningar, bebisporträtt, porträtt på väggen, inramat porträtt
Översta bilden i sin helhet.

prints, porträttbild, väggprydnad, inredning, tavlor, syskonbild, inramningar, barnporträtt, porträtt på väggen, inramat porträtt
prints, porträttbild, väggprydnad, inredning, tavlor, syskonbild, inramningar, barnporträtt, porträtt på väggen, inramat porträtt

Bilderna från i somras

Kanske har du redan haft en fotografering hos oss och kommer på i efterhand att du vill ta fram förstoringar för att rama in och inreda ditt hem med? Ingen fara! Jag sparar ditt urval av bilder (20 st) i 2 år. Ifall just en sånt här tillfälle skulle dyka upp. Du kan ju inte tänka på allt hur mycket du än försöker, det kan ingen av oss! Vi är bara människor! Och det är helt okej. Vi löser det.

selfie, prints, porträttbild, väggprydnad, inredning, tavlor, inramningar, ungdomsporträtt, porträtt på väggen, inramat porträtt

Plötsligt har du fyllt 20 år!

Ju äldre du blir, ja, nu riktar jag mig till dig, du som är över 18 år, desto viktigare blir det för dig med bilder. Om det så är selfies till dina sociala medier, för din egen skull, eller kanske vill du överraska pojk-/flickvännen med ett fint foto han/hon kan ha på en möbel i sitt rum, lägenhet eller studentlägenhet. Oavsett är du glad för alla bilder som är tagna på dig genom åren. Porträttbilder tenderar att vara viktiga i hela livet. Redan när du var liten älskade du att se dig själv på bild, och nu när du är vuxen uppskattar du att de bilderna finns, eftersom du har lättare att minnas tillfällen i din barndom tack vare bilderna.

Du mamma eller pappa till en tonåring eller tjugoåring, kanske ett presentkort till en fotografering och inramning kan vara en trevlig julklapp!

prints, djurbild, väggprydnad, inredning, tavlor, struts, inramningar, djurbilder, djurbild på väggen, inramad bild, inramat foto

Roliga, underbara djurbilder!

För dig som hellre uppskattar andra prints på väggen än porträtt, erbjuder vi naturligtvis det med. Alla djurbilder du hittar på portfolio-sidan går att få inramade. Som den här fina strutsen till exempel. Kolla in ögonfransarna! Så märkligt djur med sitt lilla huvud, långa hals och stora kropp! Visste du att, även om det är en fågel, kan strutsen inte flyga… Kan du gissa hur lång tid det tar att koka ett strutsägg..? Ja, inte är det fem minuter i alla fall! 🙂

Tropikariet Helsingborg, prints, djurbild, väggprydnad, inredning, tavlor, lemur, lemurer, Tropikariet, inramningar, djurbilder, djurbild på väggen, inramad bild, inramat foto

Här är ett exempel till på djurbild du kan hitta på portfolio-sidan och kan få inramat. Dessa lemurer med sina fantastiska ögon är fotade på Tropikariet i Helsingborg. I det fria lever lemurerna på Madagaskar och det finns drygt 100 olika arter! Du vet väl vem som är den mest kända lemuren? Kung Julien i filmen “Madagaskar” såklart! 😀

Foto & text: Christine Eklund / I Tell Your Story

Fortsätt läsaJulklappstips!

När längtan börjar göra ont

Take me home to Lallybroch

Ett litet förfallet ruckel, på landsbygden i Abercorn i Skottland, har fått mig att fullständigt tappa greppet om verklighet och drömmar. Skiljelinjen är inte längre hårfin, den är så tunn att den inte ens syns med det bästa förstoringsglaset i världen. Och jag befinner mig mitt i den, svävande, som en tunn dimma. Precis på den plats där drömmar och verklighet möts.

På väg hem…

En härlig känsla av total hängivelse!

Denna sjaskiga byggnad som har förmågan att, trots sitt sönderfall, gripa tag om mitt hjärta och få mina ögon att uppfatta det som det mest ståtliga magnifika hus som finns i hela världen! När du inte upplever omvärlden med hjärnan utan med hjärtat, då kan de mest spartanska platser förvandlas till sagoslott. Inte sant? Jag menar, när man tillåter sig förlora rim och reson och bara ger sig hän, då kan vad som helst hända!

Så är det med Midhope Castle. Kärleken för teveserien Outlander och dess fantastiska förtrollande historia får mig visserligen inte att tappa all logik och vett, men den får mig att våga drömma, våga leva ut mitt känslofulla sinne. Jag vet att det inte är på riktigt och jag vet att storyn i teveserien på många sätt skiljer sig från böckerna som, nästan helt obegripligt, är ännu bättre!

Midhope Castle, Lallybroch, Abercorn, Skottland, resefotografering, resebilder, resbilder, Skottlandbilder, Scotland, Fife, visit Scotland, Outlander fan, take me home to Lallybroch
Nej, jag fryser inte…jag ryser… (och nyper mig i armen).

När förmågan att leva sig in i en känsla blir extra påtaglig…

Det är romantiskt, inte bara så där romantiskt så som de flesta tolkar ordet romantik, utan ordets verkliga betydelse. En tillflykt. En flykt in i en annan värld. Det är därför jag ser ett sagoslott när jag tittar på Midhope Castle. För jag känner till storyn bakom. Jag vet hur mycket Jamie älskade sitt hem och hur stolt han var när han fick visa det för Claire. Det framgår i serien och det framgår i boken. Och jag förstår hur ont det gjorde i Claires hjärta när hon “i nutid” satt på trappan och visualiserade Jamie där vid ingången. Jag kan relatera till den känslan.

Midhope Castle, Lallybroch, Abercorn, Skottland, resefotografering, resebilder, resbilder, Skottlandbilder, Scotland, Fife, visit Scotland, Outlander fan, take me home to Lallybroch
Trots vår korta vistelse i Skottland, var vi här 2 gånger. Varför skulle vi inte..?

Har du också någon gång trott att du drömmer?

Detta är vad som slog mig när jag satt där på trappan och tänkte på alla scener som utspelar sig kring denna byggnad. Midhope Castle. Lallybroch. Vyerna spelades upp framför mig som om jag kunde ta på dem. Men starkast var känslan av att faktiskt vara där. På samma plats. Jag fick nypa mig i armen flera gånger.

Lycka är att befinna sig på exakt rätt ställe i livet. Som här.

Varför just Midhope Castle..?!

Vi såg så många andra platser under vår resa i Skottland den sommaren. Fler inspelningsplatser från Outlander, men även fantastisk grönska i Dollar Glen, praktfulla utsikter och vyer. Hela familjen var överens om att vi hela tiden trodde att vi sett Skottlands vackraste sida när hon överraskade oss med mer! Och dessa platser var också vackra. På riktigt vackra. Och ändå… Trots det… Av alla platser och byggnader vi fick uppleva var det Lallybroch som grävde sig lite extra djupt in i mitt hjärta. Lallybroch som fastnade på näthinnan och som jag nästan skulle kunna beskriva sten för sten.

Tar in. Skapar minnen. Hade jag inte haft bilderna hade jag trott att jag drömt alltihop!

Ta mig tillbaka!

Midhope Castle står kvar men jag sitter här. Fast i en covid-19-smörja tillsammans med alla andra det är synd om på riktigt. Isolerade människor som mår allt sämre. Jag är inte isolerad. Det är inte synd om mig. Men jag kan längta. Längta så det nästan gör ont. Och jag kan drömma. Åh, som jag kan drömma! Och även om jag inte kan göra verklighet av min dröm om att återvända just nu, kan ingen ta drömmen ifrån mig. Ingen kan någonsin hindra mig från att tänka tankarna som dagligen repeterar sig i mitt huvud; Älskade Skottland, jag kommer tillbaka! Jag kommer att återvända. Ta mig tillbaka till Skottland! Ta mig tillbaka till Abercorn. Take me Home to Lallybroch!

En dag ska jag återvända till Lallybroch. En dag.

Foto & text: Christine Eklund / I Tell Your Story

Fortsätt läsaNär längtan börjar göra ont

Att leva i nuet – även som mamma

Att leva i nuet – hur svårt kan det vara?

Ännu en helg är förbi. Veckorna går så galet fort! En hel helg och så fort jag inte gjort något kommer känslan som ett mail i inkorgen (ja “som ett brev på posten” är väl, tyvärr, förlegat); det börjar krypa i kroppen! Det är min stora utmaning, att just inte göra någonting, det är jag verkligen usel på! Vems fel är det? Familjens? Samhällets? Eller kanske helt enkelt mitt eget..?

Varför ska vi jämnt vara så duktiga, hurtiga, sportiga, perfekta? Varför ska det vara så svårt att bara vara, åtminstone ibland. Leva i nuet. Chilla? Att bara sitta i soffan och titta på dokumentärer och äta chokladlinser.

Jag beundrar dig som kan, som inte ber om ursäkt eller har dåligt samvete. Du som bara är. Här och nu. Som slår dig ner i soffan och läser en bok just i det ögonblick du känner för det. Och framför allt, utan att det samtidigt kryper i kroppen!

Outlander, av Diana Gabaldon. Såklart…

Men mamma, vad gör du?!!

När barnen var små testade jag faktiskt just precis det. Att lägga mig raklång i soffan och läsa en bok. När de såg mig stannade de helt upp i leken, spärrade upp ögonen och formade munnarna till små fågelholkingångar och undrade vad jag gjorde! Varför ligger mamma i soffan och gör ingenting? Det händer ju typ aldrig! Mår jag inte bra? Har jag huvudvärk? Är jag sjuk?

“Vad gör du?” frågade de försiktigt, trots att det var uppenbart att jag läste en bok, men bara av den anledningen att detta var en så ovanlig syn att de bara måste fråga.

En riktig mamma bakar bullar..?

Lika ovanligt är det för mig att vara “bullmamma”, ni vet den perfekta bullmamman som vänder och vrider och ändå får rätt på saker till slut, som har rumpan bak hela tiden och det med bravur. Som tar barnen till skogen, gör upp eld, grillar korv, bakar bullar, plockar fläder och gör saft av det, går på fotbollsmatcher, bygger Lego, medverkar på föräldramöten, är klassmamma, arbetar heltid och tränar! Beundransvärt eller galet? Ett sätt att leva eller ett sätt att vara? Och i så fall, för att behaga andra? Eller för att må bra själv?

Plötsligt händer det!

Det händer att jag ibland känner mig som en bullmamma faktiskt. Särskilt när jag har bakat och det doftar gott i hela huset. Då är jag bokstavligen en riktig bullmamma. Då sträcker jag lite extra på mig av stolthet, känner mig som en riktig mamma (ännu mer om jag fortfarande har förklädet på) och bryr mig inte så mycket om det faktum att bullarna tog 1,5 timme att göra men 5 minuter att äta och att barnen knappt tuggat klart förrän de säger “tack mamma” och är sedan borta igen. Jag lyckades åtminstone samla familjen i fem minuter! Mission accomplished!

Bilden tagen på Råå i Helsingborg under den så kallade “gyllene timmen” när ljuset är som vackrast!

Nu. Sen. Eller då?

Så vad återstår då. Om man är usel på att leva i nuet och samtidigt usel på att ta vara på tiden. Står man still då? Har tiden stannat? Har man flutit ut i kosmos och åker runt där och tittar ner på sitt liv utan att egentligen medverka i det? Finns det några gränser? Måste man vara antingen eller? Kan man inte vara lite av varje? Finns det egentligen några etiketter för hur man ska vara som mamma eller är det helt upp till en själv?

Huvudsaken är väl att man inte lever i det förflutna? Att man åtminstone försöker ta hand om sig och samtidigt vet familjen att man älskar dem. Att det inte är antingen eller. Det ena utesluter ju inte det andra. Att man ibland måste få ta hand om sig själv på det sätt som känns bäst just för stunden. För att orka. Få lov att bara vara. För att, inte göra något, kan ju också vara ett sätt att ta vara på tiden. 🙂

Fotograf: Christine Eklund
Text: I Tell Your Story

Fortsätt läsaAtt leva i nuet – även som mamma

Är du också less på Corona?

Det är mycket nu. För mycket. För mycket information och för egen del, för mycket intresse att få så mycket information som möjligt. Måste hänga med i vad som händer! Blev till slut ohållbart stressigt varför vi i lördags bestämde oss för att dra ut på en härlig promenad i solen!

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden
Landborgspromenaden – en plats för alla! Motionärer som kärlekspar! 🙂

Coronastress – nytt begrepp?

Tänk vad psykologiskt påfrestande det kan vara med viruset som verkar ha fullständig makt över hela världen just nu, som har hela världen i sitt grepp! Var finns alla råd och tips mitt i coronastressen? Alla oroliga människor, alla redan stressade människor. Vad ska de göra? Coronastress…plötsligt vill man ha tillbaka “den vanliga” stressen igen…

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden
Pålsjö Slott, Helsingborg

Utnyttja din frihet – ut i friska luften!

Jag är ingen expert, varken på psykologi eller virus. Däremot vill jag gärna, med detta storyinlägg uppmuntra dig till att gå ut! Än så länge är inte Sverige satt i karantän. Utnyttja det! Gå ut, få frisk luft. Oavsett om man är stressad eller deppad, finns det ingenting som är negativt med att komma ut och få frisk luft, att byta miljö för en stund. Du blir mer kreativ, du får så mycket må-bra-endorfiner av den friska luften och av att röra på dig en liten stund. Jag lovar, expert eller inte! ?

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden
Tjoho! Jag är fri, jag är fri!

Barn-släpp, vad är det?

Vi gav oss ut till Landborgspromenaden, en bit från Pålsjö Slott, min blivande make och vår lille sjuåring. Eric har varit hemma en hel vecka i hosta så det kändes som att släppa ut honom på bete! Inte ko-släpp utan barn-släpp! ? 

Tydligast att han mådde bra av promenaden var nämligen när vi ”släppte honom lös” (haha) på stora gräsmattan utanför slottet. Han sprang och skuttade som en liten ko skulle ha gjort som stått instängd i flera månader. Likheten tog slut när han glatt slängde upp sin keps högt upp i luften för att fånga den igen. Ja. Jag menar. Kor. Bär. Inte. Keps.

Dinosaurier och Mammutar…

Naturpunkten Geologi på Landborgspromenaden bjuder på spännande berättelser om dinosaurier och mammutar. Visste du till exempel att marken till Pålsjö naturreservat som ligger här köptes av staden redan 1908? Det gjorde man för att Helsingborgarna skulle få möjlighet till friluftsliv och rekreation. Det var konsul Olsson som ägde marken då. Men det var först 2016 som marken fick ett skydd som naturreservat.

Reservatet är 400 hektar stort. Cirka 600 fotbollsplaner stort område av skog, åkrar, ängsmarker, raviner och parker med mera! Så det är bara att promenera på, gott folk! ?

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, surfare, Pålsjöbaden
En som verkligen vet hur man kopplar av! Eloge till dig!
Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden, Forsea
Så vackert ljus tiden på dygnet till trots!
Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden, Forsea
En av de sista “vanliga” passagerarfärjorna innan Danmark stängde gränsen…
Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Kronborgs Slott, Pålsjöbaden
Vackra Kronborg Slott, på andra sidan sundet.

När pappa leker Tarzan…

Efter det att min sambo delat med sig av sin historia om den gången han gick i skolan och lekte Tarzan och visat Eric från vilket träd han svingade sig (…), fortsatte promenaden ner mot Pålsjöbaden.

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden
Folk chillar och tar det ganska lugnt, skönt att se faktiskt!
Helsingborgs stad, Henrik Larsson, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, Pålsjö slott, Pålsjöbaden
Henrik Larsson och andra Helsingborgare. 🙂

Definitivt ingen apokalyps!

Det var så härligt att se alla människor ströva omkring som att allt är som vanligt! Det är inte apokalyps! Kändes genast lite lättare! Det var till och med en modig en som tog sig ett dopp! Inte att det inspirerade, men modigt av henne.

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, strandskator, Pålsjöbaden

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, strandskator, Pålsjöbaden

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, strandskator, Pålsjöbaden

Blodfotade ostronplockare…

Blev en kaffe inne på lilla caféet på Pålsjöbaden där vi kunde njuta av utsikt och att få gå på toaletten och tvätta händerna! Efter fikan tog jag cirka 367 bilder (…) på de fina strandskatorna (blodfotade ostronplockare) som plockade snäckor vid strandkanten utanför. Hm. Jag är inte bara familjefotograf, jag är tydligen fågelfotograf också…

Hm… Kanske borde skriva ett kort inlägg om bara strandskator så att jag kan dela med mig av alla de fina bilderna (som ser ungefär likadana ut allihop, men det fick mig glömma viruset en stund i alla fall…).

Helsingborgs stad, Helsingborgs historia, Landborgspromenaden, fotograf i Helsingborg, Helsingborgsfotograf, strandskator, Pålsjöbaden

När vi kom hem var vi rödmosiga i ansiktet, fyllda av ny energi och samtidigt kände vi en sån där härligt skön trötthet, ni vet. Underbar lördag i vår fina stad!

Var rädda om er!

Foto: Christine Eklund
Text: I Tell Your Story

Fortsätt läsaÄr du också less på Corona?

Kärnan – högrest och stolt 700-åring

Så här i tider med klimatavtryck och uppmuntran till hemester har jag ett tips till er! Turista i din egen stad! Jag lovar, det finns alltid något nytt att upptäcka som du inte visste. Historia är verkligen superintressant, särskilt när man ger sig själv en chans att sätta sig in i den. I somras gav jag Helsingborg chansen och var turist i min egen hemstad! Det blev ett besök på bland annat Kärnan – en högrest och stolt 700-åring!

Ge din stad chansen, du med!

En lite vanligare vinkel av Sjöfartsgudinnan än bilden ovan.

I de lugnaste vatten…

Helsingborg är en tacksam stad att bo i. Vi har otroligt mycket historia här! Allt från gamla byggnader som Kärnan, betydelsefulla entreprenörer som konsul Olsson och konsul Persson till skräckhistorier om Hilda Nilsson, mer känd som Änglamakerskan (av åklagaren beskrevs hon som ”ett monstrum av planmässig snikenhet och ohygglig mordlusta”)…

Sjöfartsgudinnan, som du ser på de två översta bilderna, symboliserar staden Helsingborg som sjöfarts- och hamnstad.

Helsingborg, staty, barnfamilj, fotografi i Helsingborg, Kärnan, I Tell Your Story, turist i Helsingborg, tura
Bakom de vackra blommorna som så ofta pryder staden, ser ni en av färjorna.

Känner du till det myntade uttrycket “ta en tura”! Ta en vaddå? Ja, alltså ta färjan till Helsingör tur och retur…tura! 🙂 En räkmacka på det så är man i hamn. 😀

Lilla Kärnan..och stora Kärnan. Och Lilleman… 😀

På den tiden när Skåne danskt…

Visste ni att Helsingborg är en av Sveriges äldsta städer? Läste på denna sidan att år 1085 omnämns Helsingborg för första gången som stad i skrift. 


Första stenen till det som skulle bli Kärnan lades ca år 1310 när kung Erik Menved regerade och Skåne tillhörde Danmark. Ca tio år senare var Kärnan färdigbyggd men först i mitten av 1600-talet blev Skåne svenskt. Det finns massor mer att läsa på hemsidan jag nämnde ovan för dig som intresserade!

Nöff. Hade man grisar på Medeltiden..?

Här börjar vår turist-i-Helsingborg-dag

Vi för vår del, började vår turistdag på lekplatsen vid Kärnan. En ganska ny och medeltidsinspirerad lekplats. Här fanns en “Kärnan” i miniformat med rutschkana. Balansgångar, stora ytor att springa på, gungor i en cirkel (genialt), grisar (!) och en råtta (!!!). Det var när vi såg råttan vi förstod att det var en medeltidslekplats! 

Bakom statyn – terasstrapporna upp till Kärnan.
Mäktiga medeltidsbyggnaden Kärnan, cirka 35 meter högt!
Hänglåset på dörren in till Kärnan. Tänk att folk rört vid denna dörren i 700 år…

Några trappsteg bli’re…

Sjuåringen fick leka fritt en stund, vi hade ju ändå suttit still på bussen i en dryg kvart (…) och vi gick sedan vidare till Kärnan. Förutom sjuåringen var även dottern med denna dag och vi tre betalade 60 kr som det kostar för vuxna att gå upp i Kärnan (första våningen kan man se gratis) och började sedan ta oss upp för de många trappstegen.

Rolig idé, inte sant? Bara det här är värt ett besök! Vem gillar inte att klä ut sig?! 🙂

Kärnan är ca 35 meter högt. Det finns dock flera våningar som man kan gå in i och sluka hur mycket historia som helst (och pausa lite). Här finns tydliga informationsskyltar med bilder, vill man ha en guidad tur kan man ladda ner en app och det finns till och med tidsenliga kläder att prova om man roas av det.

När man låter Lilleman ta en bild… 😀

Uppe på toppen, vad är det man ser här..?

Trapporna väl värda “besväret”!

Om ni nu inte tycker att maskeradkläderna eller de högtidliga stolarna lockar, ge inte upp, fortsätt gå alla trappor upp till toppen, det är så värt det!!

En sådan magnifik utsikt! Väl värd alla trappsteg, det lovar jag!
Rådhuset i förgrunden och Danmark i bakgrunden! Så fint, inte sant!

Det roliga är att man kan gå runt hela “taket” vilket gör att du ser stora delar av Helsingborg och en klar fin dag som denna, även hela vägen bort till Mariannelund, nä, Danmark menar jag.

Det finns en kikare också, perfekt ifall du vill se något särskilt lite tydligare. Det var verkligen värt alla trappsteg för att få uppleva denna vackra utsikt. Kommer du till Helsingborg någon gång är ett besök på Kärnan ett hett tips! Dessutom – nu har Kärnan öppnat för säsongen!

Ha så kul!

Helsingborg, barnfamilj, fotografi i Helsingborg, Kärnan, I Tell Your Story, turist i Helsingborg, Kärnantrappa
Vägen ner… Håll tungan rätt i mun och händerna på räcket!

Fotograf: Christine Eklund
Text: I Tell Your Story

Fortsätt läsaKärnan – högrest och stolt 700-åring

Fotograf från hobby till jobb – uppstarten!

Alla känslorna på en och samma gång

När man får en idé ska man väl köra på den fullt ut, eller? Beror såklart på vad det gäller och så länge det inte är olagligt och så. Råna en bank till exempel kanske inte är en idé man bör jobba vidare med… 😉 Men jag menar en sådan idé som liksom ligger och gnager i en. Inte på ett vasst obehagligt sätt utan mer lite skönt och masserande och lite kittlande till och med kanske. Lite pirrigt liksom. Nä, inte kan väl jag..? Jo, men jag vill ju… Ni vet, när alla känslorna kommer på en och samma gång.

om mig, fotograf, drömmar, barnporträtt

Så utomordentligt fånigt…

Det var så det började för mig. Nu när jag tänker på det har jag ju egentligen “alltid” fotograferat. Haha, nu lät jag som en Idol-wanna-be “jag har alltid sjungit…” eller en “artist” som ser ut som 18 och på frågan “Hur länge har du hållit på med musik?” svarar “Jag har alltid hållit på med musik, i 17 år nu…” Jo, tjena.

Vad jag menar är att nu när jag börjat analysera lite mer, är ju faktiskt alla de bilder som hänger på väggarna hemma hos oss bilder jag har tagit. Jag har bara inte sett mig själv som en fotograf. Nu hör jag min pappas röst i huvudet: “Men, gör det inte så märkvärdigt!” Nädå, jag är inte ett dugg märkvärdig faktiskt. Bara lite fundersam och analytisk ibland. 🙂


Sommaren 2019

Jo, den här idén då som sagt. Den började gnaga i mig redan innan sommaren 2019; tänk om jag kunde fotografera ännu mer än jag redan gör…och glädja andra med bilderna! Vilken grej! Och vilken tanke! Vilken idé! 

Samma år, i augusti, blev min pappa sjuk. Han fick en massiv hjärtinfarkt och avled hastigt. Det tog en vecka. Det gick inte att ta in allt som hände den veckan, från negativa besked till positiva till negativa igen. Processen att förstå, min vuxna ålder till trots, var oerhört lång och svår. Än idag (feb -20) har jag svårt att greppa. Så svårt att jag ibland känner mig som en 7-åring som ifrågasätter allt och varför det händer. Det är så definitivt och oåterkalleligt att det blir overkligt. Att säga att tiden läker alla sår har jag alltid tyckt låter så klyschigt, det är först nu jag förstår att det faktiskt finns en sanning i det. Kanske inte alla sår eller ens hela såret, men det blir lättare att andas dag för dag och efter ett tag lättare att minnas alla fina minnen istället för bara den sorg som skär i en.


Min pappa – fotografen!

Ett tag efter pappas bortgång, när vi gick igenom diverse saker, såg jag att det fanns så otroligt många fina bilder, både i album och på väggen hemma hos mamma och pappa, men han var knappt med på en enda… Du förstår, han var fotograf och därför oftast den som höll i kameran vilket betydde att de bilder jag hittade, ja, de var superfina! Härliga familjebilder från promenader i skogen till strandhäng. Men pappa, han var ju inte med… Och när jag insåg det väcktes idén; Det vill jag ge till andra familjer! Möjligheten att synas på bild tillsammans hela familjen, även den som vanligtvis håller i mobilen eller kameran! I Tell Your Story föddes och ja, nu är det bara att köra fullt ut!

Tack för att du lyssnat.
Kram, Christine

Fotograf: Christine Eklund, min dotter & min far
Text: I Tell Your Story

Fortsätt läsaFotograf från hobby till jobb – uppstarten!